Att åka tåg

Igår tänkte jag på massa saker att blogga om. Jag har ju varit söderut i helgen och haft fullt upp så jag inte hunnit blogga 😉 .

På centralen i Stockholm var det duvor inomhus. Det tycker jag är väldigt äckligt. Vad gör de där liksom? De borde vara ute och frysa typ. Jag blev ganska irriterad på tågresan. Jag hade lagomt irriterande barn bakom mig. Jag hatar sådana barn. Föräldrarna var helt osynliga förutom när krokodiltårarna kom på övertrötta minsta barnet. Först blev det en vidarebefodran om att man inte fick ha både kudde och dator. Sen kom pappan som inte verkade säga nåt särskilt… Föräldrarna satt på andra sidan något säte bort. De två minsta barnen skulle egentligen sitta framför de men sprang runt runt runt. Eller satt bredvid storebror bakom mig, med dator (tre pers på två säten). Innan Hudik satt de aldrig stilla på deras eget säte mer än fem sekunder. Ibland stod de däremot på sätena för att prata med föräldrarna. Men i Hudiksvall var det stora snöhögar och deras ögon (och röster) var såsom de aldrig sett snö förut.
Mellankillen blev väldigt förvånad när jag visste hans namn… Jag hade ju hört det nån timme. Och det var ganska svårt att undvika då de hade gälla röster. Jag sa åt honom att om lillebror säger att du ska sluta slåss ska du sluta. På frågan hur jag visste hans namn svarade jag mitt standarddumsvar; det står skrivet i din panna. Nästa gång blir det nog faktiskt tyst avdelning för mig. Det känns fegt men säkrast. Som om jag inte var trött innan, jag blev helt slut i huvudet. Tur att vi bara blev 20 min sen. Fredagar och söndagar är dåliga dagar att resa på…

Leave a Reply